Idag är det en speciell dag!

Det är Fars dag och då ska vi tänka extra mycket på våra fäder. :)

Jag vill med det här inlägget visa hur mycket min pappa betyder för mig, vad han har gjort och fortfarande gör för mig, hur glad jag är för att han finns i mitt liv och vilken otroligt bra pappa han är!

Eftersom han är så offantligt modern av sig och inte alls använder sig av sociala medier så ville jag ändå kunna skriva något och publicera det där han själv kan läsa det. :)

Min pappa är för mig en otroligt stark person. Han är varm och omtänksam och sätter alltid oss andra i familjen i första rummet. Förutom dom gånger då vi får tjata på honom att faktiskt tänka på sig själv. ;)
Hans skratt är det bästa jag vet. Det är ett ljud som för mig alltid kommer att vara tryggt och värmande. Det kommer alltid att finnas inom mig även om jag en dag skulle komma att bli döv och inte kunna höra det längre.

Han har lärt mig massvis!
Förutom att kunna gå, tala, skriva, läsa och räkna så finns det en hel del massa annat.
T ex hur man cyklar och därefter hur hårt man ska bromsa för att det ska bli spår i gruset. ;)
Hur man mäter upp alla ingredienser för en deg, hur man sedan känner på degen under tiden den blandas för att då veta när det är klart eller om det behövs ytterligare  lite mjöl t ex.
Att sen väga upp ämnena, knåda och forma dessa till goda limpor, frallor eller tekakor. Han lärde mig också hur mycket fyllning det behövs för att göra goda kanelbullar och hur jag på bästa sätt skulle fläta en fin vetelängd.
Han har också lärt mig att svära, köra båt, fiska med kastspö och hur man enklast tar ur en väl insnärjad abborre ur ett fiskenät.

Han kan lätt få mig att börja skratta och lika lätt få mig att bli skogstokig dom stunderna han har retat och fortfarande redtar mig ibland. :p
Vi har exakt lika kort stubin och exakt lika humörsvängningar vilket kan göra det hela mycket intressant vid vissa tillfällen. ;) Än så länge sitter hustaken kvar iallafall och kompromisser är idag inte lika svåra som dom kunde vara när jag var yngre och bra mycket trotsigare. :p

För lite mindre än fem år sedan var det han som svarade i telefon när jag ringde för att tala om att jag trodde att näthinnan hade lossnat igen. Han släppte då allt han hade för händer och skjutsade in mig till Stockholm och ögonakuten. Han stannade kvar på sjukhuset när jag i min förtvivlan inte alls ville vara ensam.
Hans hand i min var det första som jagkände när jag vaknade upp till mitt nya liv som socialt blind.
Idag när jag är fullt blind är han ett stort stöd för mig och ser ofta till att knuffa mig framåt när jag annars bara står och stampar på stället.

Att veta att han är stolt över mig för vad jag idag gör, hur jag hanterar det att vara blind och vilka prövningar jag mot alla odds ändå tar mig igenom är värt hur mycket som helst!
Det är ett stort tack vare honom och mamma som jag idag kan stå på egna ben och brinna för det jag gör.

Det finns så mycket mer att skriva men... då kanske han inte orkar läsa. ;)
Stort GRATTIS på Fars dag pappa!
Jag älskar dig 8 varv runt jorden och tillbaka igen!