Så, nu har jag ju tagit mig en bra bit på väg men jag har fortfarande en bit kvar innan jag är hemma!

Den väg jag då kommit in på är först rak och sen svänger den av åt vänster. Jag följer den hela sträckan tills jag kommer fram till den större bilvägen som går mot Tierp.
Den vägen ska jag då alltså korsa, framför mig på andra sidan finns det en cykelväg som jag ska ta mig in på.
MEN... det finns INGET övergångsställe denna gång. Så här brukar jag stå längsmed vägkanten och återigen markera med käppen att jag tänker gå över. Sen är det bara att lyssna.
Jag blir alltid smått nervös för det har hänt att jag "hört fel" och då fått skrikande bromsar till svar då det faktiskt har kommit en bil och jag har börjat gå över vägen.

Men peppa peppa, det funkar bra faktiskt de flesta gångerna!
Då jag upplever att det är tyst och relativt lugnt så brukar jag gå över. Och då höjer jag hastigheten något för att fortare komma över och bli trygg igen längsmed vägkanten.
Cykelvägen jag hamnar på leder ner till ett bostadsområde som ligger inteill huset där jag bor. Den går relativt rakt till en början och sen svänger den och blir en nedförsbacke. Om jag inte ser upp så kan det hända där att jag svänger av för tidigt och då hamnar inne på en lekplats. Det har faktiskt hänt några gånger. Första gången fick jag panik i några minuter och visste inte hur jag skulle hitta ut men sen har jag bara skrattat och mentalt sagt till mig själv att jag faktiskt inte är så sugen på att gunga eller leka i sandlådan.

Men som sagt. Det är bara om jag råkar svänga av för tidigt åt höger. Gör jag inte det så tar jag mig förbi den lekplatsen och kommer då fram till vägen som leder ut från bostadsområdet jag är inne på.
Då har jag först en vägkant att följa men sen blir det garage på högra sidan som jag då måste gå längsmed för att inte gå mitt ute i vägen. Garagena har plåtdörrar så det låter rätt så mycket när jag kommer där och bankar mig fram med min käpp. :p
Jag ttycker det låter FÖR mycket och det känns som att alla tittar på mig men min synpedagog, som lärt mig hur jag ska hitta fram, tycker hela tiden att jag är mesig och måste ta för mig mer.
Iallafall... där jag bankar mig fram längsmed garaget kommer jag sen uut på en väg som faktiskt leder hem om jag gör rätt. Jag kan antingen gå rakt fram och sen svänga när jag kommer för nära Tierpsvägen, då svänger jag vänster och hittar ner till då det andra huset som tillhör föreningen där jag bor. Alltså då blir det samma visa där som i början av promenaden. Gå emellan bilarna och fram till porten där jag går till soprummet ifrån osv..

men, tillbaka tills dess att jag nyss slutat banka på garage.
Om jag då följer den vägen framåt som kommer framför mig, och då stannar till där det går uppför och svänger samtidigt. Jag vet det är otroligt att jag vet vart jag är men det är inte alltid som jag hamnar rätt även om det känns så.
Okej, om jag då tycker att jag gått tillräckligt många meter och är på en höjd mitt i en sväng så kan jag gå snett rätt över för att komma till en annan vägkant. Alltså en väg som då leder ner åt vänster från den väg jag börjat ta mig in på.
Återigen en luddig beskrivning men jag säger som det ser ut i mitt huvud! :p

Den vägen jag då får in vänsterkanten på är en väg som går precis förbi mitt hus lite längre fram. Jag följer den en bra bit tills gräset på högersidan om mig blir grus och då är jag alltså på en infart till ett pannrum som ett förvaltarföretag har till sina hus att värma upp.
Jag går in och letar rätt på det pannrums-huset och hittar dess vänstra hörn. Följer jag sen huset och något steg in på långsidan av det så kan jag ta väggen i ryggen och gå rätt över gräsmattan och då hamna vid ett annat hus. Eller skjul snarare bestämt. Jag tror det är något typ av förråd där bostadsrättsföreningen har lite prylar. I vilket fall så kan jag runda det skjulet tills jag når asfalt under fötterna. Och då är jag på parkeringen nedanför min balkong. Därifrån hittar jag huset genom att följa asfaltkanten tills det blir en uppförsbacke. Då vet jag att jag har huset på högra sidan och kan då lätt följa det tills jag når min port och vips så 'är jag hemma! :)

Jag vet att jag beskriver det hela som att det inte alls är svårt på vissa ställen och ibland är det bara att knata på.
Och det är det!
Varje gång jag går ut så är jag mer eller mindre nervös för vad som kan hända. Att jag går fel, missar en markering och blir vilse i huvudet, inte hör bilarna och då riskerar att bli påkörd och.. ja en massa annat. Men så fort jag kommit igång och känner mig att det här fixar jag faktiskt så brukar det bli mycket lättare. Men plötsligt när jag känner mig som mest säkrast såå kan det dyka upp ett hinder. Det kan vara vad som helst som en parkerad bil, en flyttad soptunna eller varför inte bara en kartong någon tror att naturen helt enkelt ska ta hand om.
Oftast lyckas jag runda hindret utan problem men ibland kan jag lätt tappa riktningen och då drar jag åt ett håll jag vet att ingen fara finns. Alltså ingen bilväg. Så fort jag möter något, som ett hus eller en buske eller vad som, så listar jag oftast ut vart jag ska och vad jag kan ha framför mig tills jag är rätt igen.
Orienteringen har jag inga problem med så länge inget som jag nyss beskrivit händer. Det är självförtroendet som ska piffas upp lite.
En mental spark i baken, några peppande ord och övning, övning, övning!
Så ska jag nog lyckas trampa runt utan problem i lilla Skärplinge en vacker dag! :)