Tänk ändå va..
Hur medveten du än kan vara om en sak.. tyst medveten alltså.. tanken och vetskapen finns där men du tar inte så stor notis om det. Det finns andra saker som påkallar din uppmärksamhet ochet, tid och energi.

Så får du höra orden.. exakt dom orden som denna tysta medvetenhet innehåller.. och så bara brister det...

Som en rejäl käftsmäll.. en iskall dusch..

Jag har under en längre tid alltid varit medveten om att min värld kommer att bli svart. HELT svart.
Efter första operationen och när kompressen togs bort så var jag nästan läskigt beredd på att jag inte kommer att skymta något alls längre. Men se.. jag fick tillbaka lite syn och till och med ledsyn så jag fortfarande kunde se på väldigt nära håll, skymta olika färger och former.. till och med personer!

Sen har ju det förändrats drastiskt och de senaste 2 åren har jag inte kunnat skymta något annat än bara ljus och mörker. Nååågon enstaka färg kanske men det ska vara då under en bra "syn-dag".

Jag har hittills inte insett hur lycklig och tacksam jag faktiskt är för att jag kan skilja på ljus och mörker. Det är inte mycket att hurra för kanske ni tycker men jag har hurrat för glatta livet inser jag nu.

I onsdags fick jag då ord på den här tysta medvetna tanken och vetskapen som jag haft under en tid.
Att det med tiden kommer bli mörkar och mörkare.. det lilla ljus jag ser kommer att försvinna helt och jag kommer bokstavligt talat bara kunna se allt i svart...
Även om jag har vet5at om det så gör det ändå fruktansvärt ont att få det bekräftat av en professionell läkare...

Det sätter igång det här tankehjulet igen såklart.. "Hur kommer det nu att bli?".."Vill jag försöka göra något åt det?".."Kunde jag ha gjort något annorlunda`?"

BLÄÄÄÄÄÄ!!
Hela onsdagskvällen låg jag och bara stirrade upp i taket och smälte allting..

Jag börjar undra om det någonsin kommer sluta med bakslag för min del.. jag är så trött på alla knuffar nedför humörstegen så jag blir knäpp..

Menmen.. jag kommer nysta mig ur det här råttboet at tankar och känslor såsmåningom!
Jag VET.. även om jag inte alltid vill tro på det.. att livet ändå går vidare och att det finns många möjligheter framför mina fötter trots allt!

Nu är det helg! Jag ska spendera det första dygnet borta i Örebro på utställningen Kännbart igen men sen ska jag njuta av att få vara hemma! :)
Det har varit lite väl mycket med fullproppade helger sedan oktober...

Trevlig helg på er! :)