Sitter och tänker lite för mig själv...

En tanke som ofta slår mig är folks fördomar.. vad folk tänker när dom ser mig? Varför det ofta är så osäkert när det gäller bemötande och varför man väljer att prata med mitt sällskap hellre än med mig.
Hur ska jag få folk att se MIG.. Teresia..Den jag är och att jag faktiskt inte går sönder av att man kommer fram och säger "Hej, det är..."

VAD jag än gör för något så vet jag att folk tittar en extra gång på mig.. och det beror inte på utseendet.. Jag ser ut som vem som helst. :p
Men jag förstår såklart att folk tittar! Det ÄR intressant att se hur en annan klarar av saker och ting. Oavsett om du sitter i rullstol, har en ben- eller armprotes, är brännskadad eller bara går på ett konstigt sätt pga en olycka eller ett medfött men.

Jag har kommit över att folk kan stirra på mig, följa mig med blicken och se efter vad jag är på väg att göra.
Herregud mina grannar här hemma kan stå med näsan pressad mot fönsterrutan när jag ska till att slänga soporna t ex.. det är fascinerande helt enkelt att jag kan ta mig fram med min vita käpp och att jag kan hitta till soprummet...

Jag antar att jag hade gjort samma sak om det hade varit ombytta roller.. Ingen är perfekt och jag säger absolut inte att jag själv heller är det. Jag är så operfekt som man kan bli och det är jag glad för ibland.

Men just det här med att.. hur ska jag säga det?.. VAD tänker man när man ser mig? "Wow! Kolla där kommer hon som är blind." eller."Jaha där är Teresia" eller.. "Stackars tjej, vilket liv hon fått"

Okej nu är det väldigt larvigt och dumt att bry sig om vad folk tycker.. men det intresserar mig bara ibland. Jag får höra så mycket av folk i min omgivning. Att  t ex mina föäldrar har träffat någon gammal bekant och denne har då sett mig kliva in i taxin eller gått förbi på torget. Det är alltså först när man träffar någon som känner mig bra som man då frågar.."Jo du, Teresia, jag ser henne gå med vit käpp, hon promenerar och hon åker taxi.. vad gör hon nu för tiden? Ser hon ingenting? Hur tar hon det?"
Jag har absolut ingenting emot att folk frågar saker om mig.. men däremot kan jag känna mig lite besviken över att det är så få som kommer och pratar direkt med mig.. frågar mig om vad jag gör eller hur det går för mig osv.

Jag har hört argumentet att "Jamen Teresia sa inte "Hej" tillbaks till mig när jag hejade på henne då jag passerade.".. Självklart.. ingen vill prata med en surpuppa som totalignorerar en och bara går vidare.. det vill inte jag heller! :p
Men jag VET ju inte att det är mig som du hälsar på! Man måste då säga mitt namn, lägga en hand på min axel eller varför inte lägga armen om mig..  skapa kontakt!

Likandat på buggen när ja dansar med olika killar, karlar, gubbar.. några kommenterar gärna saker under dansen. Kanske, pratar om att musiken är bra, frågar om man vill prova på en speciell tur, om det går bra.. vad som helst.. då hör jag inte heller. Basen i musiken gör mig döv för allt annat än låten som spelas. Den som då inte vet om att jag har en hörselnedsättning kan uppfatta mig som ignorant, dum i huvudet eller socialt obegåvad..

Jag spårar väl ur lite nu kanske.. men min röda tråd i det hela som då alla tankar kretsar kring är att det är så tråkigt att det ska vara så svårt att få kontakt med folk. Jag ser inte folk och kan då heller inte gå fram och säga "Hej, vem är du?" t ex.. men den som ser mig har möjligheten att hälsa men gör oftast inte det då det kan finnas osäkerhet för hur man ska bemöta mig. *Slår uppgivet ut med armarna*

Jag vet att jag inte är ensam om denna frustration. Vi är absolut fler som sitter i samma båt.

Just nu saknar jag att kunna ta bussen till stan, observera människorna omkring mig, kanske le åt någon som ler tillbaks, gå en långpromenad genom stan och ta in alla intryck, människor och omgivningen. Och hade jag satt mig bredvid en tjej på tåget som jag såg hade vit käpp... så hade jag sagt "Hej", frågat om det är okej att jag slår mig ner bredvid henne. Och sen kanske förgyllt hennes dag lite med att prata på om allmänna grejer...

En sån liten gest kan göra en människas dag ljusare. Det kan göra min värld ljusare att folk kommer fram, tar kontakt och bara pratar på.. jag är social av mig och älskar att träffa på nya bekantskaper. :)

Slut på tänkandet för den här gången!
God kväll!