Jag tror att det är första gången som jag upplevt en 1 april, utan några skämt!

Jag räknar inte vad folk skrivit på Facebook, man märker tydligt vad som är skämt och vad som är allvar där.

Istället hade jag en sjujäkla bra tisdag måste jag säga. J

Morgonen var som oftast seg och rätt så trögstartad men runt 10 snåret hade jag bokat möte på hemmaplan med LSS-handläggare. Det ska ske en uppföljning om mitt LSS-beslut och se om jag behöver mer timmar, mindre timmar, mer hjälp etc..

Så klockan 10 stod det två främmande människor utanför min dörr och mötet kunde börja. Inne i köket då såklart.. jag är tillräckligt väluppfostrad för att inte låta gäster stå och hänga i hallen. :p

Jag tycker att mötet gick bra, det var längesen jag upplevde att de jag talade med faktiskt lyssnade och tog till sig. Nu menar jag då myndighetspersoner.

Ofta har man fått upprepa sig och förklarat om och om igen att jag kan faktiskt inte längre göra det eller det utan någon hjälp från en som har friska seende ögon.

Att man helst vill klara sig själv och kämpar och tränar för att kunna ta sig ut och utföra ärenden, promenader, ta sig till en plats osv.. det ska man helst inte ta upp. Men som jag är så gjorde jag det i alla fall. Jag känner att den delen av mig är viktig och det är bara fel att dölja det. Så jag förklarade hur en dag kunde se ut, och sen nästa dag då jag kanske är rät så slutkörd efter att ha lagt så mycket energi på dagen före.

”Det är ett pussel” brukar jag säga. Du måste pussla ihop saker och ting för att sen kunna veta om du orkar det den dagen eller om du ska dela på det för att bättre orka osv..

Okej nu ligger jag inte och formar händerna till olika grupper och högar och tänker att ”så mycket lägger jag ner där, och så mycket kan jag lägga ner där”.. det är ju bara fånigt!.. sådant sker i huvudet och ibland sker det inte alls. Vilket slutar med att jag kan få en vecka som rent ut sagt tar kål på mig i längden.

Men samtidigt tycker jag det är så kul!!

Men hallå!! Jag skulle ju prata om min dag igår!

Tillbaka till ämnet här va..!

Efter att LSS-handläggarna gjort sitt och pilat iväg så började jag småstäda lite. Jag vet, jag använder ofta ordet städar men i min värld så kan det betyda organisera, flytta på något, ändra om och liknande. Då är det enklare att säga ”städa” J

På eftermiddagen blev jag upplockad av grannen hemma hos Föräldrarna. 16-årskalas stod på schemat! Plus mingel med nya och bekanta människor, smörgåstårtsätning, glass och mys med hundar man växt upp med.

Det roliga var kanske att mina föräldrar inte hade någon aning om att jag satt i huset bredvid. Jag hade inte pratat med dom på hela dagen men dom var ju också bjudna så min hemlighet varade inte så länge. :op

Nyckelharpan följde med också efter önskemål från värdarna. Först var jag lite skeptisk för det var väldigt länge sen jag slagit mig ner med den i knät. Jag vet att jag kan skapa musik med den fast jag inte ser som förr MEN.. Det är så mycket mer när man spelar inför folk. För kommer jag fel en enda gång så måste jag börja om eller åtminstone tänka omm. Det tufsar till egot lite att man inte känner sig så bra på vad man gör längre.

Men jag lyckades faktiskt! Lite småmissar här och där gör inget så länge det låter bra och man får applåder och beröm för det. J

Så igår kväll åkte jag hem med världens glädje i kroppen. En bra dag helt enkelt.
Det behöver inte hända mycket. Nu var det ett lyckat möte och sen en trevlig glad eftermidag hos folk jag känt länge. Jag fick en kick av att musiken fortfarande sitter i fingrarna och sen är jag tokig i hundar och längtar efter att få en egen ledarhund som både kan vara min ögontjänare och ett sällskap för mig.

 Fastän det händer mycket skit och otur i mitt liv så är jag lycklig ändå för det jag fått upplevt hittills, det och de jag har och vad jag har framför mig.

tjingtjing! :)