Gårdagen spenderade jag med att åka till Örebro tur och retur för en inspelning till en film som ska bli ett läromedel för vad dövblindhet är och hur det är att vara dövblind.

Jag fick frågan om jag ville delta och visst, varför inte? Det var riktigt kul!

Det var då barn mellan åldrarna 9-12 år som hade skickat in många frågor. Enkla frågor som "Hur är det att inte kunna se färger?" "Kan man laga mat som dövblind?" "Hur vet du hur mycket du öser upp på tallriken?" osv...

Det är ju frågor som är så självklara hos andra men som man själv nästan skrattar åt. För det är ju så självklart för mig hur jag gör!
Att jag till exempel använder händerna när jag öser upp mat för att känna hur mycket jag får på tallriken, att jag är försiktigare och mer långsam när jag lagar mat för att inte skada eller bränna mig själv.
Det är ju sådant jag går igenom varje dag men som andra människor kanske inte begriper hur det fungerar.

En annan fråga var "Hur fungerar det med vit käpp? Vad är det meningen att den ska känna av och hur vet du att du är på rätt plats?"
Först då insåg jag att det måste vara många som faktiskt inte vet vad en vit käpp gör för en blind person.

Det finns först och främst olika typer av vita käppar. Det finns markeringskäppar som endast visar omgivningen att "här kommer jag och jag ser dåligt".
Sen finns det sådana som jag har 10 stycken av. Teknikkäppar.
De talar ju självklart också om för omgivningen att det kommer en dåligt seende eller blind person. Men teknikkäppen har sin uppgift också. Den talar om för den blinde, mig då i detta fallet, vart jag är, hur terrängen framför mina fötter ser ut, när det kommer ett hinder och liknande.

Hur den talar om för mig vart jag är gör den tack vare mina markeringar som jag har när jag är ute och går.
Markeringar kan vara en gräskant, en stolpe, en trottarkant, grus istället för asfalt och ja.. massvis med saker som finns naturligt på plats.

För att beskriva det enklare vill jag berätta om hur jag tar en promenad.
Vi kan hoppa över delen med att hoppa i skorna, välja ut en käpp och sen baxa sig ut genom dörren.

Vi börjar istället utanför porten.
2 trappsteg ner till vägen och sen följer jag husväggen bort till ena hörnet, rundar det och samtidigt trappan ner till källaren. När jag kommit runt hörnet släpper jag huset och hittar då gräsplätten som finns mellan huset där jag bor och det andra huset som tillhör samma förening. Den gräskanten tar jag då på min vänstra sida och käppar mig sen nerför branten mot parkeringen och soprummet. Genom att istället följa gräskanten och inte huset så undviker jag då stegen på husväggen som leder upp till taket. Den slutar i nivå med pannan och farligt nära ögonen så det är allt annat än trevligt att gå rätt in i den.

När gräset tar slut på min vänstra sida har jag kanske 5 meter rakt fram tills jag stöter på kallgaraget, soprummet och förrådet. Vänder då på mig så jag har det huset på min högra sida och följer det runt hörnet tills jag känner dörren in till soprummet. Där kan man endast baqra följa lukten om man nu vil också.
Soprumsdörren tar jag då bakom mig och har 10-15 meter rakt över parkeringen mot det andra bostadshuset och B-ingången. Eftersom min balans inte är den bästa så går jag inte allt så rakt. Jag har en tendens att dra lite åt vänster då jag måste gå rakt utan någonting att följa.
Så antingen kommer jag rätt och direkt på trappan in till B eller så drar jag lite vänster och kommer i så fall på en bil, cykel eller en sådan där förvaringslåda för sand.
Vad jag än möter så måste jag taq det på min vänstra sida för att följa husets vägg mot hörnet i väst. Nu då så är det inte alltid så lätt att följa denna husvägg. Det finns p-platser mellan portarna där många oftast brukar parkera sina bilar. cyklar och mopeder kan det finnas ibland också. För att runda bilarna, cykeln eller mopeden så följer jag dess kontur med käpppen.
Ibland när det är glesa mellanrum mellan bilarna så kan det hända att det smäller till lite väl hårt då jag hittar nästa bil. Jag har aldrig repat lacken eller så på en bil men jag blir alltid något mesig och nervös när jag slår i en bil. Det finns de som inte bryr sig såklart men det finns också de som är otroligt och pedantiskt rädda om sina ögonstenar. Och dessa människor slipper jag helst gärna!

Men jag måste samtidigt slå ut långt fram med käppen för att försäkra mig om ifall det är fritt eller om ett hinder finns i vägen.

Nåja, då jag rundat alla bilar, eller lyckligtvis följt väggen då inga bilar stått parkerade så har jag också passerat A-ingången och cykelstället till höger om en. Sen kommer hörnet på huset och ännu en källartrappa nedför som jag måste runda.Efter det kommer en trappa med lbreda trappsteg. 5 stycken eller om det inte är 6. När jag går i trappor har jag käppen rakt fram som då kan tala om för mig när nästa steg kommer.

Väl uppe efter den trappan känner jag mig för lite extra åt höger för att hitta en gräskant att följa rakt fram till ännu en trappa som leder upp mot bilvägen.
Här i dessa småorter finns det inga trafikljus och det är ännu sämre när det gäller Här-går-man-skyltar och stolpar att lokalisera.
Men då jag kommit upp på vägkanten och ska korsa övergångsstället så får jag hålla ut käppen en aning. Inte rakt fram och rätt upp såklart! Då kör någon garanterat på den. Men en aning framför mig så jag markerar att ja ska gå över. Sen får jag stå och på bästa sätt lyssna med den hörsel jag har efter bilar. Jag står nästan alltid i 30 sekunder om inte längre. Ibland m¨åste jag gissa, när jag tycker att det är rätt så lugnt så går jag. Endast TVÅ gånger har en bil fått tvärnitat men jag har aldrig fått hårda ord eller tutningar för att jag kliver rätt ut i vägen.
När jag kommit över vägen har jag först en trottoarkant och sen rätt över trottoaren finns det en gräskant igen. Den kanten tar jag då på min högra sida och käppar mig sen ner mot torget. Då jag slår fram och tillbaka med käppen så har jag ömsom asfalt och ömsom gräskant. Då vet jag att jag är på rätt väg.
Gräskanten hjälper mig nästan in på torget och övergår sen i grus där en tidigare busskur har stått. Där först får jag svårt att följa grus och asfalt så istället ökar jag tempot och går rakt på tills jag möter hörnet till huset där Distriktsköterska och Tandläkare är. Längsmed det huset finns det rabatter som jag kan följa kanten på. Då har jag rabatt och hus på min högra sida och torget breder ut sig åt vänster.
Då jag rundat rabatterna, klarat mig förbi cykelstället och den sista rabbaten så kommer jag till det andra hörnet på huset.

Nu klipper jag här så får jag fortsätta i nästa inlägg. :)
Annars blir det lite väl mycket text!