Idag ni!.. Idag har jag en sådan träningsvärk så det är inte klokt!
Mina armar, mina ben, mina axlar och främst min rumpa skriker i protest så fort jag gör en ansats till att röra på mig. Samtidigt MÅSTE jag hålla mig i rörelse för det blir ännu värre om jag sitter stil och blir stel. ;) Jobbigt läge!

Jag tycker ändå det är skönt att ha kommit igång äntligen med det fysiska i livet igen. Efter alla operationer och återhämtningsperioder och allt vad det är... jag var tvungen att leva som en riktig soffpotatis i 3 år allt som allt. Skittråkigt!

Numera på torsdagar dansar jag bugg 2 timmar på kvällen. :) Och jag har hittat ett bra gym också där jag fått bra bemötande och förståelse. Jag har varit där några gånger nu och mer och mer så känner jag mig trygg och jag kan nu orientera mig hyfsat bra däromkring på egen hand. :)

Att börja dansa bugg har länge varit en sak jag gått och smådörmt lite om. Jag gillar musik, jag älskar att dansa och röra på mig till musik, jag behövde komma ut och träffa människor och viktigast av allt så behövde jag ju röra på mig.
Jag nämnde i vilket fall denna lilla tanke till min ledsagare. Knappt någon månad senare stod jag på dansgolvet. :p

I början var det väldigt spänt, jagn var osäker då jag inte visste hur reaktionen och bemötandet skulle bli. Jag anmälde mig inte heller i förväg utan jag åkte dit, gick fram till kursledaren och sa glatt "Hej, jag är blind och hörselskadad, får jag vara med?"... jag kan tänka mig att hans min måste ha varit obetalbar.. jag menar.. jag skulle själv få en överraskande chock. ;)

Men det gick! Det var lite stelt, osäkert och det var nästan ingen som pratade med mig alls förutom när det dansades. Lite tråkigt.. men jag har mer och mer börjat förstå och..tja.. inte acceptera kanske men.. gillat läget då?.. att folk inte ofta på eget initiativ tar kontakt med mig. De vet inte vad dom ska säga, är rädda att säga något opassande eller fel eller så.. ja inte vet jag?..jag kanske ser jätteläskig och hemsk ut vad vet jag? :p Jag har ju trots allt inte sett mig i spegeln på snart 4 år haha.

Men ju mer och mer jag dansat och träffat samma grupp människor så har det där sociala lossnat lite mer och mer. :) Idag kan dom skämta med mig, ta tag i mig och säga "Hej" och liknande.

Mina båda föräldrar har också börjat dansa nu så jag får chans till att dansa ännu mer än mitt vanliga 1,5 timmes pass. ;) Det bästa också kanske är att jag får tid att kolla upp musiklistan som finns. Hela första och andra terminen kunde jag känna att det var lite surt  att jag inte kunde få reda på vad det var för bra låt jag dansade till. Jag hör ju så dåligt så jag hör bara musiken och vissa delar av texten.. sen måste jag ju fullt koncentrera mig på att följa den jag dansar med.
Det är inte det lättaste ska jag säga! Alla män är så olika i sitt sätt hur dom för. Vissa är väldigt bra och tydliga i händerna så jag lätt kan känna och följa utan problem. Herregud ibland vet jag ju inte ens hur jag hamnat där jag hamnat ;).. jag bara följer med, har roligt, snurrar lite hit och lite dit och TA-DA!! :p

I andra fall när det inte är en sån tydlig förning så kan det bli precis vad som helst. Men jag har hittills aldrig snubblat eller ramlat omkull som tur är. ;)

I torsdags höll jag dock på att faktiskt ramla omkull..
Jag började skratta så mycket så att det var svårt att hålla takten nästan.

 
Han som jag dansar oftast med är en äldre karl på 70 år ca. Han är jättetydlig och bra på att föra, påhittig och spontan och lekfull är han också. :)

I torsdags provade han en ny grej. Han brukar inte tala om för mig när han vill prova något nytt.. istället så gör han bara det när han känner för att det är dags och då ser han om jag fattar eller inte. :p Oftast så fattar jag..men när jag inte gör det så förkalrar han och när jag sen väl kan se i mitt huvud vad det är jag ska göra så är det inte alltför svårt sen att omvandla "bilden" till verklighet.
Men hur som helst.. den här gången snurrade han mig.. en vanlig "hållen" dubbelsnurr och sen när jag hamnade öga mot öga med honom igen så la han min hand om sin nacke. Jag ska då alltså hålla min hand där och sen för han mig antingen framåt, bakåt, i cirklar eller ja.. vilket som! :) Inga problem! Jag föjer honom hur lätt som helst.. men undertiden som han backar med mig så säger han till mig lite skämtsamt: "Det är nu som du ska titta lite sådär sexigt och förföriskt på mig vet du". Hahahaha.. DET var jag inte alls beredd på!

Men okej.. jag följde honom vidare i dansen och nästa gång han gjorde samma tur och placerade min hand om sin nacke så var jag beredd.. jag glödde ordentligt med blicken och sparade inte på krutet. ;)
Belöningen var ett skratt och: "Ååh.. nu jävlar börjar det hända saker här!". ;)
Så ni förstår att jag har roligt under mina torsdagskvällar på dansgolvet!

Det är det bästa valet jag gjort att börja dansa och jag kommer ALLTID vara tacksam till de som hejat på mig och manat mig att fortsätta och peppat mig! :)

Ikväll nu börjar melodifestivalen! Inte för att jag är något vidare stort fan av det men.. det kanske visar sig vara några bra låtar ändå! ;)

Ha det gött så länge!