Ja, vad säger man?
Nu är det vecka fyra som tillfälligt bostadslös... Stamrenoveringen hemma har kommit halvvägs och jag känner mer och mer att jag knappt kan bärga mig tills jag flyttar hem igen. Dels för att det kommer bli kul att få inreda ett nyrenoverat hem. Men också för att det kommer att bli skönt att få komma hem till sitt eget space igen. Till min fristad där jag kan få stänga ute resten av världen och bara vara.
Missförstå mig rätt! Det är ovärdeligt att få bo hos sina familjemedlemmar och känna sig välkommen. Men det är ändå inte.. inte MITT.

I skrivande stund är jag inkvarterad hos Syster och Svåger i Uppsala. Här har jag iallafall en del som jag kan kalla mitt space. Deras gästrum. Eller ja, det är till viss del mitt space.. ägarna har fortfarande kläder och annat här inne som ständigt behöver hämtas. :p

Det "egna spacet" känns verkligen när jag ligger på sängen och försöker formulera mig till en artike.. och så hör jag Svåger skråla för fullt ute i köket. Om han sjöng eller pratade med katten det vet bara han.. ;) Eller så gör man som Syster och smyger in till lillasyster som är upptagen och kastar sig ned i sängen bredvid henne... Jag tror att jag touchade Mars innan jag vände tillbaks till madrassen igen..... ;)

Hur mycket jag än må längta tills jag får flytta in till mitt igen så kommer det säkert att vara lite vemodigt att inte träffa dessa två tokstollar dagligen.
Tack till Syster och Svåger för er gästfrihet!