Nu har det gått ännu en tid sen jag skrev sist.
Men jag har inte glömt det! Nu fortsätter jag där jag pausade under mitt promenad-berättande.

Då jag når det bortesta hörnet av tandläkar/distriktsköterske-huset så rundar jag det en aning och tar några steg längsmed husets kortsida. På så vis hittar jag riktningen jag ska ta ut för att kunna gå vidare.
Bredvid huset finns det en parkeringsyta för de tidigare postbilarna, då Skärplinge hade sitt eget postkontor. Den ytan måste jag korsa rakt och då möta en gräsplätt. Just den plätten möter jag bäst om jag då som sagt går in några steg längsmed husets kortsida än om jag bara skulle klampa vidare rakt fram. Skulle jag göra det finns det en riktigt mysig lyktstolpe som jag kan bonga in i.
Men nu vill jag inte vara så mysig då så jag undviker gärna den stolpen. ;)

Gräsplätten då, när jag når den svänger jag vänster och följer gräskanten på min då högra sida. Då kommer jag fram till den här mysiga stolpen jag nämnde men istället så slår jag till den med käppen och vet då att jag kan runda den och svänga höger upp på en asfaltkant som några meter fram blir en trottoar.
Fram tills att det blir trottoar så har jag grus på höger sida och då asfalt där jag går, så på så vis får jag riktningen igen. :)
När jag når fram till där trottoaren börjar tar gruset slut på högersida och ersätts av en rad buskar, eller man kanske ska beskriva det mer som en häck. Nåja, sak samma!
Då har jag kanten på vänstersida som jag oftast följer hela tiden. Det vill säga jag låter doppskon längst ner på käppen följa kanten, vilket då leder till att käppen går diagonalt framför mig från höger hand till vänster sida. På så sätt så går jag inte in i vad som kanske skulle stå framför mig utan det kommer först mot käppen.
MEN om det nu skulle vara kanske en 30 cm hög cementsak så kommer den ju UNDER käppen och rakt på mina smalben. Alltså är det inte världens bästa teknik jag då använder vid trottoaren men för det första är jag rädd om mina fötter. JAg har missat en trotoarkant en gång och då trampat snett ner på vägen och fått hela min tyngd på den stackars foten och vristen. Hur ont det gjorde vill ni inte veta. Jag kan ha känningar än idag vid vissa rörelser.
Nåja dels därför "sopar" jag mer efter kanten med käppen för att undvika en likadan händelse. Sen också kan jag trampa ut på gatan, tappa palansen och snubbla ännu mer illa om jag har otur. Men det har aldrig hänt hittills, bara nästan men det är en annan historia!
JAg försöker och blir faktiskt bättre och bättre på att släppa trottoarkanten med käppen och pendla som jag ska för att inte stöta på något otrevligt.

Okej, trottoaren går jag  rakt fram och fortsätter också då den svänger en aning åt höger. På den sträckan passerar jag då 4 bostadshus plus ICA på andra sidan vägen.
Efter att trottoaren svängt lite och jag själv känner i kroppen att jag har vridit näsan åt ett annat värdesträck så gör jag helt vänster och korsar tvärs över vägen tills jag möter en annan kant. Minns jag rätt nu så är det rabatt eller någon buske precis vid den kanten så jag kan inte bara gå rätt över och hamna på cykelvägen. Jag måste då alltså gå tillbaka några meter på vanliga bilvägen och runda den smala del som då skiljer cykelväg och bilväg åt.

På cykelvägen, som då också är gångväg, finns det inga hinder förutom 2 infarter och en korsning där en annan cykel och gångväg går förbi.

Så länge jag håller mig efter kanten och går så rakt som möjligt då det enbart blir asfalt på båda sidor av mig, så går det hyfsat bra. Men med tanke på min dåliga balans och ibland dåliga tajming så kan jag oftast råka gå in lite längre åt vänster och då plötsligt hamna några meter in på infarten där jag absolut inte ska gå. :p
Men det är inte svårt att hitta rätt igen ändå. :)

Rakt fram då, och kanske efter några miss-svängningar här och var så kommer jag till slut fram till en kant. Då har jag skolan på vänster och precis då passerat det som förut var busshållblatsen innan bussterminalen i Skärplinge gjordes.
Där kan man få många nostalgiminnen verkligen. Nu ska jag försöka förklara på bästa sätt men det blir säkert bakvänt bara för att jag försöker. ;)

Rakt framför mig är det då som en rondell. Men det är inte runt utan mer som ovalformat. Just därför att det tidigare varit busshållplats så kom ju bussarna från torget, svängde höger och körde längsmed skolan bort mot hållplatsen. Förbi ena sidan av "rondellen" och sen runtom åt vänster för att komma på rätt sida för på och avstigande.

Denna "rondell" ska jag då ta mig förbi. och det enklaste sättet är på samma sida där då trafiken kör.
Först har jag då, ja... kanske 20 meter asfalt som jag först måste korsa för att nå fram till "rondellen".
Ibland går jag förvånansvärt rakt och kommer då precis rätt men ibland kan det svänga litte vänster. Och där står det containrar så det gäller att vifta lite extra med käppen för att inte gå rät in i plåten.
Om jag kommer rätt så känner jag det tack vare farthindret som finns där. Det går alltså plötsligt uppför under fötterna på mig. och då, så länge jag har vägkanten på min vänstra sida så är det bara att fortsätta rakt framåt.

På den andra sidan av "rondellen" blir det ännu ett öppetfält, det är en parkering som sen längre fram blir en ingång till idrottsplatsen och sen blir privat mark. På vänster sida då, samtidigt kan bilar komma körandes både åt vänster och åt höger. Känner det är luddigt förklarat men det finns inte så mycket bättre sätt att beskriva det på.
Jag har alltid svårt att ta mig rakt över här. För nu handlar det om en längre sträcka på kanske 40 meter. Går jag inte rakt så hamnar jag antingen på vänsterkanten och kan följa den. Eller så hamnar jag på högerkanten och måste då följa den och sen hitta mig över till vänster sida för att hitta mina markeringar igen.
För att enklare veta vart jag hamnat när jag når gräskant så slår jag lite extra med käppen. Jag ser alltså ut som om jag vill ha en sak längre in i skogen men vill inte gå ner på gräset eller i diket. Ser lite lustigt ut har jag fått höra från sällskap ibland. :p

Men låt oss säga att jag har gått någorlunda rakt och då möter gräskanten som jag då också tar på vänster sida om mig och följer den runt i den lilla svängen som blir. Där följer jag kanten igen en stund tills jag känner hur det börjar gå uppför under fötterna på mig. Och ni ska veta att det var SVÅRT att känna den höjningen till en börjann.
När jag känner att det blir en aning uppförsbacke så vet jag att jag har passerat vägen som går in åt höger, som jag då alltså ska ta mig in på.
Så jag vänder mig åt höger, tar vägkanten jag nyss följt i ryggen och går tvärs över vägen. Lika där blir det att jag tar kanten på min vänstra sida och då fortsätter då det blir en sväng in åt vänster. Så är det bara att knata vägen fram.
Längsmed den vägen finns det.. ja.. riktigt hur många vet jag inte men jag skulle tippa på en fem eller sex infarter till hus som jag ska passera. Lyckligtvis är alla infarter grusade och jag själv går på asfalt så det är inga problem att hålla sig på vägen.

Men til slut så blir det ännu en tvärväg in åt höger så där måste jag fortsätta in en bit för att kunna korsa den sen och ta den andra kanten på min vänstra sida. Så jag går in på den vägen, korsar den och går sen tillbaka för att sen fortsätta ut på samma väg jag nyss gick på. På så vis har jag gått förbi en annan väg jag ska ta mig in på.. alltså vänder jag mig helt åt höger igen, korsar vägen och tar åter kanten på min vänstra sida så att jag lätt hamnar med näsan i den riktning jag ska och med fötterna på den väg jag ska knata fram.

I mitt huvud har jag vägarnas namn i minnet, det är så jag vet vart jag är. Men finner ingen mening med att rabbla upp alla här. De som bor i Skärplinge vet ungefär vart jag går och de som inte gör det, får väl helt enkelt ta sig hit för att se efter. ;)

Det jag kan finna jobbigt med att följa vägkanter är gräset som växer där. Det är ofta l¨ångt och det växer blommor och allt möjligt där. Så det händer ofta att jag fastnar på min färd framåt och måste stanna till tvärt för att inte få käppen i magen. Inte så skönt alla gånger!

Klipper här igen så får det bli en tredje del också! :)