Jag är så frustrerad över en sak!

När jag rör mig ute, själv, antingen tar jag en promenad, handlar eller ja vad som helst. Då kan folk fråga mig om jag vill ha hjälp eller så vill dom bara hälsa på mig. Jag uppskattar det väldigt mycket!
Men det som stör mig är att jag sällan vet om dessa personer talar till just MIG eller till någon annan runt om. För inte ser ju jag om det är någon mer runt kring mig eller om jag står själv. Ibland kan jag höra det eller känna det på lukten. Ok, tro inte att jag menar att alla luktar skit och illa, tvärtom! Vissa luktar faktiskt riktigt gott. Sen jag förlora synen så har jag mer lagt märke till folks dofter. Vissa killar till exempel kan lukte jävligt gott ;). Det roliga i det hela kanske är att man inte vet åldern på den som passerar en när man enbart känner doften. För idag använder ju till och med 80-åriga gubbar ”Armani” eller ”Hugo Boss” och annat som jag vet att yngre använder.

Nu spåra jag ur lite men tillbaks till ämnet!
När ni ser mig, när ni vill fråga mig något, säga något till mig… TA TAG I MIG!
Ta på mig, skapa kontakt! Kroppskontakt alltså!
Visst, tolka det hur ni vill nu först men jag ska precisera mig . :p
Vill ni hälsa på mig, ta tag i min arm eller axel, förklara vem ni är, så vet jag det! Då kan jag säga sen att ”ja, jag träffade blablabla idag”
Jag får höra flera gånger nu att ”Aah, jag såg dig igår” eller ”jamen jag såg dig förra veckan”. Men , jaha?? men säg hej då! Vill eller kan ni inte komma fram så skrik ”Hej Teresia! Det ä… ” och så lägg till namnet.  Det skulle göra mig skitglad! : )

Nu är ju inte alla så himla kramgoa och känner sig behagliga när dom får en hand på axeln eller ryggen som jag men då kan man alltid öppna munnen och ge sig till känna på det sättet.
Inte alla synskadade tycker om det heller  så kolla först om det är ok innan ni börjar tafsa på folk. :p
Men JAG vill ha kroppskontakt så jag vet att ni pratar med mig och det är Mig ni frågar.
Och känner ni mig inte så behöver ni inte ge er till känna om det är så att jag frågar något till er.

Vissa gånger kan jag ju bara fråga rätt ut i luften om det här är vägen till… eller om det står en bil där borta.. eller ja.. vad som helst. Ibland får jag svar direkt. Ibland får jag ett osäkert svar som om jag skulle äta upp den som svarar först. -.- Och ibland får jag inget alls.

Men tänk på det, när ni ser en blind person, stöt till den lätt i armen och fråga sen ”Vill du ha hjälp?” eller ett annat exempel. Känner du den personen så gå fram, lägg handen på armen eller axeln och säg ”Hej, det är …” för det gör att även vi känner oss sedda. Att vi kan säga till andra att jag träffade honom/henne där o.s.v.  : )

Jag har fått många hälsningar från folk genom mina föräldrar eller andra. Personer som sett mig och sen fört det vidare till andra som talar om för mig att han/hon såg dig när du gick där. Men, har du tid, spring över, ta tag i mig och säg ”HEJ!!!”
Jag blir bara glad ! :-)